Rasbeskrivning

  • Huvudet skall vara för rasen typiskt, det vill säga litet och markerat, väl ansatt på halsen, med platt och bred panna, kort och gärna lite konkav nosrygg, stora uttrycksfulla ögon och korta lite lågt ansatta öron.                                                                                                                                                                                                                                                                                           
  • Halsen vill man ha smidig och med god resning. Den får inte vara för kraftig eller för lågt ansatt, undernacke eller späcknacke är inte önskvärt.
  • Manken är ofta låg och rund men man eftersträvar att få den väl markerad.
  • Bogen önskas lagom liggande och med god muskulatur, då detta ger ett gott selläge.
  • Ryggen skall vara medellång, med god muskulatur och stark länd.
  • Bröstet skall vara djupt och rymligt.
  • Bålen skall vara väl sluten.
  • Korset skall vara långt och svagt sluttande, avrundat och med tillräcklig bredd.
  • Svansen skall vara väl ansatt.
  • Benen skall vara torra med väl markerade ledgångar och grova senor. Underarm och skank skall vara väl muskelsatta och skenan kort och bred. Man eftersträvar harmoni mellan ben och kroppsbggnad i övrigt. Hovarna skall vara medelstora, runda, starka och med en god hornkvalitet.
  • Röreslerna skall vara korrekta och vägvinnande med god hasaktion.
  • Storleken på hästen bör vara sådan att den blir allsidigt användbar till arbetskörning, nöjes-och tävlingskörning samt ridning. Minimi-eller maximimått kan därför inte fastställas.

 

Karakteristiskt för rasen är lång pannlugg och svans som består av rakt tagel, och en klippt upprättstående man, detta är en sed som bevarats i årtusende, i Norge säger man att den huggs. Den klipps i en mjuk båge, som sedan framhåller halsens form. Förr i tiden sa man att när hästen böjde nacken skulle formen likna hjulet på en spinnrock. Sett från sidan skall manen vara högst strax framför halsens mitt (eller bogspetsen) och sedan bli lägre jämnt och fint ner mot manken och upp mot öronen. Med tiden har olika varianter av klippning kommit fram, bla sorgkant då det svarta är en aning högre än de ljusa håren på sidorna.

 Fjordhästen färger

Färgen är kanske det mest karakteristiska kännetecknet för rasen, den så kallade viltfärgen black, och med den de tillhörande primitiva tecknen såsom mörkt mittparti i man och svans, samt ålen, en mörk rand längs hästens ryggrad, zebratecken på underarmar, knän, haser och grepp, samt mörka tvärränder över manken.

 

De godkända färgerna på fjordhästar är:

Brunblack (Brbl): Gulbrun päls, svart mittparti i man och svans.

Ljusbrunblack (Ljbrbl): Ljusgul päls, med svart mittparti i man och svans.

Rödblack (Rödbl): Gulbrun päls, rödbrunt mittparti i man och svans.

Isabellblack (Isbl): Ljusbeige/gulvit, med mycket ljus ål och mittparti i man och svans. 

Musblack (Mbl): Grå päls, svart mittparti i man och svans.

Vitblack (Vitbl): Vit päls, svart mittparti i man och svans.

 

 Tecken: Förutom de primitiva tecknen som nämndes tidigare så är endast mycket små vita tecken på huvudet tillåtna på fjordhästen. From 2010 får inga vita tecken förekomma på hingstar eller diplomsto som skall införas i riksstamboken. Med vita tecken avses vitt på ben och huvud såsom tex bläs, stjärn, stjärnämne, vita hår i pannan, vit underläpp samt vita ben och hovar.

 

ÅlenÅlen